Lika men ändå olika
Måndag igen och bara fem jobbveckor kvar. Ska faktiskt bli skönt att få gå hem snart, känner att orken försvinner mer och mer. Idag är kanske helgens bravader (varit i Norge) samt dålig nattsömn orsaken till den största tröttheten. Vaknade också vid 4 av att Pysen hade ett gympapass i magen. Minns inte att Oliver var så aktiv att jag vaknade av sparkarna. Men de börjar väl bli trångt i magen nu. Börjar också må illa, trodde först att de var järntabletterna men han nu inte tagit dem på flera dagar (glömt) och är ändå illamående, speciellt på förmiddagarna.
Läste precis lite i min blogg, vad jag skrev när jag var runt vecka 29 förra gången och då hade jag blivit väckt av Oliver som sparkade mitt i natten och jag skrev att illamåendet (framförallt på morgonen var tillbaka). De är konstigt att jag upplever dessa två graviditeter så olika när de nog över det stora hela är väldigt lika. Men de kanske mer har att göra med mig som person, alltså hur jag mår psykiskt mer än att de skiljer sig fysiskt. I förra graviditeten kunde jag inte njuta på samma sätt, gick ständigt och var orolig att något skulle hända. Kan väl kanske inte säga att jag njuter nu i och för sig, men jag är med lugn och känner och upplever därför saker och ting annorlunda. Jag längtar så klart tills Pysen kommer till oss men samtidigt känner jag (ännu) ingen stress utan tycker att de känns skönt att de ännu dröjer. De är en stor skillnad mellan denna och förra! Sen vet jag ju inte hur jag kommer känna om 8-10 veckor. Men just nu tycker jag att de känns bra att de fortfarande är 11 veckor kvar till BF.
/Anna