Julen kom och gick, precis som tomten

Så har julen varit...den var över lika snabbt som den kom! Julen 2007 kan kort beskrivas som intensiv. Även om jag var hemma i Växjö i en vecka var det full rulle i stort sätt hela tiden. Det var dock väldigt trevligt, men som sagt en aning intensivt... Riktigt skoj att ffa träffa familjen. Kan lätt säga att jag har världens sötaste brorsbarn!  Hade gärna packat ner honom i väskan till Övik!

image91

Känns inte som någon idé att jag berättar om hela min jul...kan dock dra några saker som hände.

* Det var rimfrost på träden när jag kom, såg nästan ut som snö. Den var dock försvunnen till julafton...
* Mamma och jag bakade som vanligt polkagrisar vilket resulterade i ett antal brännblåsor men framförallt hemskt goda polkagrisar
* Köttbullarna var helt klart godast på julbordet!
* Min farmor är världens bästa polarbjörn...
* Höll mig vaken hela Kalle Anka, missade dock Karl-Bertil Jonssons jul
* Tomten kom i år också och hade faktiskt med sig ovanligt bra julklappar till mig!
* Fick inte mandeln i gröten i år heller...
* Gick kl 7 på juldagen på traditionsenlig julotta där mamma håll på att svimma. Fick ligga på en kyrkbänk medan vi stod upp och tog emot välsignelsen.
* Handla en riktigt elegant klänning på mellandagsrean som jag funderar på att ha på nyår...
* Totalt har jag i jul träffat 29 släkt och familjemedlemmar.



Några blandande julbilder, rimfrost, tomten, trött Anna i kyrkan, farmor med Samuel, och polkagrisbak

image97

Jag och mina storebröder Björn och Magnus

Igår var vi ut och firade Jonas som fyllde 25 i mitten av december. Dagen bestod bla av pulkaåkning i Åsbacken (som var en enda stor ishög), relax, middag på restaurang, inflyttningsfest och utgång på Harrys. En riktigt lyckad dag! Var dock en aning jobbigt att gå hem på natten, plaskvåt om fötterna...

/Anna
Allmänt | | Kommentera |

Drömmar

I helgen skrek och spottade Martin på mig! Ja, det är faktiskt sant fast det var absolut inte meningen från hans sida. Vaknade natten mellan fredag och lördag av att Martin 3 dm ifrån mitt ansikte, i sömnen skrek "Lägg av då, jävla idiot" så att saliven sprutade. Då jag förskräckt undrade vad han höll på med svarade han något irriterad att han drömt, och att han spelade kort. Sen somnade han om.

Det är konstigt det där hur man kan bete sig när man drömmer. Hade en kille förut som både agerade och pratade i sömnen. Första gången jag upplevde det var det riktigt roligt, han sträckte armarna rakt upp i luften och sa "Titta, jag är en flaggstång". Värre var det då han drömde att jag blev våldtagen och att han skulle rädda mig. Vaknade av att han tog tag i mig och kastade mig från ena sidan i sängen till den andra...inte så kul sätt att bli väckt på kan jag meddla.

Pratade med ett par vänner om detta och tjejen i sällskapet berättade att hon brukade vandra i sömnen...de kan ju sluta riktigt illa!

Just nu drömmer jag i alla fall bara om att det ska bli onsdag så jag får sätta mig på tåget hem till Övik för sista gången, skall bli så underbart! Tror knappt att det är sant!

/Anna
Allmänt | | Kommentera |

Som ett litet barn...

Jag är inte laktosintolerant vilket känns bra att veta. Men något i maten reagerar jag dock på, eftersom jag ibland drabbas av en sådan fruktansvärd kramp i magen... Nålar är däremot något som jag däremot vet att jag är intolerant emot...

Upptäckte att jag aldrig skrev om mitt besök på sjukhuset...så jag drar det lite snabbt, håll till godo!

Först och främst hade jag ju alltså fastat i över 12 timmar vilket gjorde att mitt blodsocker redan var lågt, sen när jag stegade in i lokalen som jag fått vägbeskrivning till i mitt brev sjönk mitt blodtyck som en sten till botten och jag blev minst sagt svimfärdigt. Hade nämligen hamnat på blodgivarcentralen (alla ni som känner mig, och speciellt ni som gick i min klass på gymnasiet vet att blodgivarcentralen är inte mitt favoritställe) Försökte lugna mig själv genom att andras lugnt, inte titta på personerna som låg med uppfläkade armar med nålar i, samt hålla ett stadigt grepp i receptionen där jag skulle anmäla mig. Efter en liten stund uppmärksammade en sköterska mig och undrade vad jag ville. Mumlade fram att jag var där för att göra en laktosbelastning. Det visade sig dock att jag var på fel ställe! Detta gjorde mig minst sagt lättad. Förklarade snabbt för sköterskan att jag inte tålde blod och nålar, speciellt inte i armvecket, varvid hon sa "Nej vi undrade vad du gjorde här, du såg lite blek ut". Blev guidad till rätt ställe och väl där berättade jag vad jag nyss varit med om. De två sköterskorna tittade på varandra och sa sedan lite försiktigt: "Men vi ska ju sticka dig i armen nu". Blodet i mina ådror stelnade till is, hade nämligen varit så lättad över att det på mitt papper endast stod att man skulle bli stucken i fingret. Chocken gjorde så att tårarna var omöjliga att hålla tillbaka. Så där satt-låg jag på en stol, medan ena sköterskan försökte få tag en ven att sticka i (de hade gjorde det enda rätta och sprungit och gömt sig) medan den andra sköterskan försökte distrahera mig (som med ett litet barn). 

- Men, var tycker du om? Tycker du om att...att...åka skidor?
Sa den snälla sköterskan var vid jag svarade med tårarna rinnande ner för kinderna.
- Jag tycker inte om det här!!

Som sagt, jag är som ett litet barn då det kommer till nålar och blod, sticken i fingrarna gick dock bra, även om jag inte direkt njöt när de stack mig. 

/Anna

Allmänt | | En kommentar |
Upp