Jag lever för er som undrade

Nej, jag har inte dött, inte lagt ner min blogg heller...den bara har vilat ett tag... Är lite svårt att skriva när man har mycket att göra på jobbet och inte har en dator hemma (förutom i Övik).

Saken är dessutom den att de inte händer så mycket i mitt liv som är värt att skriva om, sen ska väl sanningen fram att jag surfat runt ganska mycket på Facebook...inte att jag vet vad den ska användas till men de är lätt att slå ihjäl ett par minuter (läs: timmar) eller två... Verkar föresten inte som om de är många som vet vad Facebook går ut på...har fått ett antal mail/meddelande från kompisar som undrar detsamma... Flest prylar på Facebook vinner ligger nog närmast till hands då det gäller att förklara vad det går ut på :)

Idag är det fredag för mig vilket känns otroligt skönt, och till skillnad från förra helgen så har vi inte så mycket inplanerat. Det enda är en Peab fest på fredag vilket ska bli skoj!

Kan förresten ta att meddela att Martin tränade hockey för första gången på två och ett halvt år i måndags. När han ringde mig 45 minuter efter träningen var han fortfarande andfådd!

Nu ska jag jobba vidare, tåget går om ca 1 timme så lite till hinner jag...

/Anna

Läs gärna min brors blogg, enormt rolig www.magnussandberg.blogg.se

Allmänt | | Kommentera |

Längtar hem

Äntligen börjar arbetsveckan lida mot sitt slut...känns som jag bara sitter av sista tiden som är kvar innan tåget ska gå. Känns som att helgen kommer gå snabbt, för snabbt...dels eftersom jag kommer hem en dag senare än jag brukar, dels pga att vi ska vara borta mellan lördag och söndag. Ska nämligen fira Martins mormor som fyller 80.

Veckan som gått har bestått av både toppar och dalar, även om den gått riktigt bra jobbmässigt och att den rullat på snabbt så har det som hänt min kompis påverkat mig mer än jag trodde.

Skickade blommor hem till Martin i torsdag (och ja, jag lyckades faktiskt hålla tyst om detta med). Älskar att överraska, göra saker som inte är förväntade. Tydligen var blommorna riktigt fina, ska bli skoj att få komma hem och se hur dem ser ut. Älskar honom så, han är värd alla blommor i världen!

Har inte riktigt förstått mig på Facebook...än så länge har jag bara letat runt bland en massa vänner...fast jag lär väl mig snart hur det hela ska användas... Kul är det i alla fall att de är så lätt att hitta folk man inte träffat på länge!

Nä nu ska jag ta och avsluta lite journaler innan jag beger mig till tåget. Åh vad jag längtar hem nu!

/Anna
Allmänt | | Kommentera |

Helgen, på gott och ont...

Haft en riktigt händelserik helg, på gott och ont... Började väldigt bra när jag kom hem på torsdagen, Martin hade städat, köpt mat och hyrt en film. Beck - alltid ett säkert kort. Fredagskvällen var vi i Jonas stuga, där vi bastade, badade och åkte vattenskidor. Jag som aldrig stått på ett par vattenskidor kom upp på tredje försöket, är mäkta stolt över mig själv!

På lördagen var vi 10 tappra som begav oss ut med kanoter längs Moälven. Hade via Kanotcentralen fått veta att rutten vi tänkte ta skulle ta ca 5-6 timmar om man fikade mycket. Lät perfekt tyckte vi, lät nästan för bra för att vara sant, vilket det också varit. Visserligen fikade vi efter ca 45 minuter men när vi paddlat från elva till tre och endast kommit en tredjedel kändes det lite hopplöst. Att det senare började regna då vi skulle äta lunch, att Martin (Lundgren) och Erik kantrade med sin kanot (och ena vedpåsen), och att vi glömt tändstickor gjorde det hela inte bättre. Själv frös och skakade jag som en rädd liten kanin... När det sedan regnet började vräka ner och det dessutom började åska fick vi kapitulera...vilket kanske var lika bra...vet inte om Martin och mitt förhållande hade klarat att vi paddlade hela vägen...

Kvällen spenderade vi åter i Jonas stuga (bättre sommarplats finns knappt). Alla med stugor längs vattnet hade tänt eldar och machaller, så vi tog en sväng med båten och skådade det vackra. Väl i land spelade och sjöng Martin (Lundgren) för oss, mycket stämningsfullt.

Vad som händer senare på kvällen vill jag inte skriva så mycket om... För ni som vet, ni vet redan, och ni som inte vet behöver antagligen inte veta. Men fick veta att min allra bästa vän just blivit lämnad av sin sambo... Kan inte i ord beskriva hur otroligt mycket jag lider med henne, och vad jag önskar att det fanns något jag kunde göra eller säga för att lindra hennes smärta. Jag är så lik henne, och hon mig, så jag kan verkligen föreställa mig hur hon lider...och det gör mig så ledsen... Det hela kändes som en hemsk mardröm men skillnaden att denna är sann...

Jag ÄLSKAR dig gumman och finns här för dig, natt som dag!

Detta får en verkligen att tänka på sitt eget förhållande, och åter igen på situationen man lever i...fick mig verkligen att besluta att det måste bli ett slut med att pendla.

Dags att jobba vidare så jag få gå "hem" någon gång.

Ta hand om er, och tänk på att livet sällan går i repris!

/Anna
Allmänt | | Kommentera |
Upp