Sa till min mamma häromdagen att jag tyckte att de var lite segt med bloggen, att de inte fanns så mycket att skriva... Kanske inte skulle ha sagt så för idag har de hänt mer än de hänt på hela graviditeten typ. Började i morse att jag inte kände mig helt 100. Varken Martin eller Oliver mår heller bra utan vi alla är mer eller mindre förkylda. Jag och Martin hostar ikapp på nätterna. Hur som helst tyckte jag att jag hade jobbigt med andningen (fick typ dra efter luft). Men åkte ändå in till stan för att klippa mig, vilket gick bra ända tills Hanna (min frisör) skulle föna håret. Förkylning, varmt, bakåtlutad och dåligt intag av mat och dryck gjorde att världen blev snurrig. Han säga till Hanna, mer minns jag inte då jag svimmade (och krampade). Nästa gång jag vaknade upp frågar de mig om jag vill ha en sockerbit och vatten vilket jag tackar ja till. Sen svimmar jag igen... Och när jag nu vaknar hör jag Hanna i telefon säga att hon vill ha en ambulans till frisörsalongen. Lägger mig på golvet och får i mig lite vatten och socker. Får även prata med ambulanskillarna och beslutar att inte bli hämtad med ambulans. "Klassisk" svimning med kamper. Skrämde skiten ur stackars Hanna dock som trodde att jag skulle dö. Lite matt gick jag till ett fik för att få i mig lite mat. Då ringde förskolan och sa att Oliver inte var sig lik och inte hade sovit något och undrade om jag kunde hämta honom. Förklarar situationen och beslutar i samråd med Martin att jag åker hem och vilar och han hämtar Oliver. På eftermiddagen fortsätter andfåddheten och jag beslutar att ringa förlossningen. De tyckte att jag skulle komma in på kontroll. Pysen i magen mår bra, blodtrycket var okej men min vilopuls är hög. Är på förlossningen just nu och har pratat med en medicinläkare som tyckte att jag skulle gå till akuten istället för att ev kolla upp typ EKG och sånt. Så de ser ut att bli en lång kväll de här...