Andra gången...
Gick som sagt in i vecka 18 i fredags, "firade" detta genom att kräkas upp lunchen...hade mått helt okej fram till lunchen men kände strax innan att jag fick ont i magen...trodde det berodde på att de var länge sen jag åt så jag åt nog lunchen lite väl snabbt. Var trots mitt besök på toaletten inte helt förstörd men beslöt mig ändå för att gå hem. På vägen hem gick jag förbi affären och köpte lite av vad jag var sugen, åt och somnade i soffan. Vaknade och kräktes igen. Beslöt mig för att satsa på endast dryck (och medicin), tyckte att det gick bra men efter någon timme så kräktes jag upp de också... På samma sätt fortsatte kvällen...så jag ringde till sjukvårdsupplysningen och de tyckte absolut att jag skulle åka in till akuten med tanke på att jag blev inlagd på jul. Fredagskvällen slutade med två timmar på akuten och sen inläggning på gyn...igen! 2 liter dropp (dock ingen medicin denna gång - både Martin och jag vill härdan efter undvika all medicin som inte är HELT ofarlig). Stackars tjej som skulle sätta droppnålen på mig, stack och stack utan att lyckas. Hon fick till slut hämta en annan kollega och eftersom jag då var så sönderstucken var bara vänster armveck kvar (där de på aktuen tagit prov från) vilket innebar att jag fick ligga med armen rak hela natten. Behöver knappast säga att jag inte sov så mycket? Martin kom på morgonen och när Gluckos droppet hade gått in (tog evigheter) så fick jag gå hem. Tog då bilen till Växjö (planerat sedan länge) och såg på ishockey. Brynäs var på besök! Magnus (min bror) kom även upp från Lund för att heja fram Brynäs! Tyvärr var matchen ingen höjdare men Brynäs lyckades ändå få med sig två poäng efter mål (matchens enda) i förlängningen. Så ett bra slut på dagen trots allt.
Efter att ha pratat med läkare, mamma, Martin och alla andra omkring mig + att ha upptäckt att jag gått ner två kilo sen jag blev gravid så inser jag att jag måste försöka få i mig mer! Framförallt vätska! Så nu har operation drick och ät jämt börjat! Lättare sagt än gjort då man aldrig känner sig hungrig eller sugen på något! Men jag vill verkligen inte hamna på sjukhuset igen så de är bara att kämpa på!
Idag (söndag) flyttpackas det för fullt, bara ett par dagar kvar! Känns väldigt spännande men just nu ser lägenheten ut som ett smärre bombnedslag! Men de ska nog ordna sig till slut (om jag bara undviker att bli inlagd).
/Anna
Älskade vännen vad jag blir ledsen av att läsa hur du mår. Tänker på dig och önskar att mina tusentals styrkekramar som jag sänder dig kunde göra skillnad. Jag önskar för allt i världen att du får börja må bättre. Roligt att kunna följa dig här men hoppas på många gladare och mera välmående inlägg framöver.
Största, varmaste bamsekramen.
Din vän Vicki.