Helgen, på gott och ont...

Haft en riktigt händelserik helg, på gott och ont... Började väldigt bra när jag kom hem på torsdagen, Martin hade städat, köpt mat och hyrt en film. Beck - alltid ett säkert kort. Fredagskvällen var vi i Jonas stuga, där vi bastade, badade och åkte vattenskidor. Jag som aldrig stått på ett par vattenskidor kom upp på tredje försöket, är mäkta stolt över mig själv!

På lördagen var vi 10 tappra som begav oss ut med kanoter längs Moälven. Hade via Kanotcentralen fått veta att rutten vi tänkte ta skulle ta ca 5-6 timmar om man fikade mycket. Lät perfekt tyckte vi, lät nästan för bra för att vara sant, vilket det också varit. Visserligen fikade vi efter ca 45 minuter men när vi paddlat från elva till tre och endast kommit en tredjedel kändes det lite hopplöst. Att det senare började regna då vi skulle äta lunch, att Martin (Lundgren) och Erik kantrade med sin kanot (och ena vedpåsen), och att vi glömt tändstickor gjorde det hela inte bättre. Själv frös och skakade jag som en rädd liten kanin... När det sedan regnet började vräka ner och det dessutom började åska fick vi kapitulera...vilket kanske var lika bra...vet inte om Martin och mitt förhållande hade klarat att vi paddlade hela vägen...

Kvällen spenderade vi åter i Jonas stuga (bättre sommarplats finns knappt). Alla med stugor längs vattnet hade tänt eldar och machaller, så vi tog en sväng med båten och skådade det vackra. Väl i land spelade och sjöng Martin (Lundgren) för oss, mycket stämningsfullt.

Vad som händer senare på kvällen vill jag inte skriva så mycket om... För ni som vet, ni vet redan, och ni som inte vet behöver antagligen inte veta. Men fick veta att min allra bästa vän just blivit lämnad av sin sambo... Kan inte i ord beskriva hur otroligt mycket jag lider med henne, och vad jag önskar att det fanns något jag kunde göra eller säga för att lindra hennes smärta. Jag är så lik henne, och hon mig, så jag kan verkligen föreställa mig hur hon lider...och det gör mig så ledsen... Det hela kändes som en hemsk mardröm men skillnaden att denna är sann...

Jag ÄLSKAR dig gumman och finns här för dig, natt som dag!

Detta får en verkligen att tänka på sitt eget förhållande, och åter igen på situationen man lever i...fick mig verkligen att besluta att det måste bli ett slut med att pendla.

Dags att jobba vidare så jag få gå "hem" någon gång.

Ta hand om er, och tänk på att livet sällan går i repris!

/Anna
Allmänt | |
Upp